Varje morgon börjar bli skrämmande rutinmässig, eller så ska man se det som någonting behagligt? Pernillas klocka ringer 0545 (den hör jag aldrig), min ringer 0615 - Jag snoozar utan att egentligen förstå att jag vaknat. 0624 ringer klockan igen, jag går upp och gör mackor. Pernilla tror att hon ska missa bussen men gör det oftast inte. Här följer ungefär trettio minuter där jag mojar runt hemma (duscha, linser, borsta tänder, raka mig gör jag nästan aldrig på morgonen), sen funderar jag i 10 minuter över varför man aldrig har nån tröja/skjorta som man vill ha på sig hemma. Det slutar oftast med att jag tar en piké och ger mig av hemifrån.
Ungefär hälften av dagarna vänder jag någonstans mellan dörren och cykeln för att jag glömt a) glasögon, b) passerkort, eller c) plånboken.
Sen efter 12 minuters cykelfärd swoshar jag in på jobbet vid strax innan halv åtta-ish.
Om man inte var så sniglig kanske man skulle kunna vara på jobbet runt sju, men det kommer nog inte hända speciellt många gånger...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
oh! it's alive!
det är mer än man kan säga om min blogg.
...och två inlägg på en gång dessutom.
Skicka en kommentar